Barndomen och skoltiden
Carl Oscar Malm föddes 12.2.1826 på Storvahe rusthåll i Eura socken. Hans föräldrar var Katarina Juliana f. Tandefelt och Anders Gustaf Malm, som hade tre gemensamma barn. År 1827 flyttade familjen till Askola, där Malm tillbringade sin tidiga barndom, och år 1833 till Borgå.
Malms far var en respekterad tjänsteman som hade fått titeln fältkamrerare. Han var från år 1832 stadsfiskal i Borgå och hade också andra tjänster och förtroendeuppdrag. Malms mor dog i lunginflammation år 1838 och fadern gifte efter det om sig med Christina Emerentia af Enehjelm.
Malms dövhet upptäcktes när man förväntade sig att han skulle börja tala. Orsaken till dövheten är inte klar. Man trodde att orsaken var skabb som han smittats med av sin amma, det rann ett med blod blandat ämne ur hans öron. Man försökte bota dövheten med bl.a. elektricitet hos en läkare i Stockholm men utan resultat.
Fadern beskrev Malm som "lättfattlig och begriplig" samt tilltagen och rask. Han var också envis och blev lätt sårad. Han tyckte om resor och vackra kläder. Hemma hade Malm fått lära sig bokstäverna och siffrorna. Familjen Malm fick av sina släktingar i Sverige veta om Manilla dövskola i Stockholm.
I augusti 1834 kom den 8-åriga Malm till Manilla. Skolans mest berömda lärare var Johan Gerhard Holtz som själv var döv. Malm var Holtzs privatelev till år 1840 då han blev elev i Manillaskolan. Som Holtzs elev lärde sig Malm enligt skolans praxis två språk: det teckenspråk som användes i skolan och skriven svenska. Utom i de vanliga läroämnena fick han enligt faderns önskemål också undervisning i snickaryrket, som han ändå inte upplevde som sitt kall. Redan under skoltiden var det Malms dröm att grunda en dövskola i Finland. Han letade reda på litteratur om döva och försökte klarlägga hur många döva det fanns i Finland genom att intervjua landsmän som han träffade. År 1843 fick han möjlighet att bli biträdande underlärare och elevledare i Manillaskolan vilket gav värdefulla erfarenheter för det kommande arbetet.
Malm avslutade skolgången i Manilla år 1845 och han sades ha varit skolans dittills bästa elev. I Malms betyg skrev skolans föreståndare Ossian Edmund Borg att Malm hade inhämtat ovanlig kunskap i svenska språket, fått undervisning i historia, geografi, naturkunskap, aritmetik och geometri och religion. Malm fick beröm för sitt goda uppförande, sin flit och läraktighet. I Manillaskolan främjade man också gymnastikundervisningen och den aktiva Malm promoverades år 1845 till 'utmärkt simmagister'. Vid examen behandlade han skickligt de ämnen som getts åt honom: uppfostran och Gustav Vasas regering. Malm fick också skriftskolundervisning och blev konfirmerad i Kungliga Slottskapellet i Stockholm.
Om Malm sades att han i skolan var en reflekterande yngling. Han dryftade dövas ställning och undervisning och det sista skolåret skrev han uppsatsen "En döfstum utan uppfostran är olycklig både för sig och andra". Malms förebild som fostrare var skolans föreståndare Ossian Edmund Borg.
När han slutade skolan år 1845 flyttade han tillbaka till sin hemstad Borgå. Hans återkomst väckte borgåbornas uppmärksamhet och det skrevs om honom i tidningarna.
|
