Privatlärare och undervisningens banbrytare
Efter att ha kommit tillbaka till Finland började Malm i februari 1846 arbetet som privatlärare för två döva pojkar i prästgården i Koivisto. Den ena av dem var en 12-åriga David Fredrik Hirn, son till lantmätaren i Mäntyharju och den andra Koivistos kyrkoherdes 18-åriga son Sten Sirén. Pojkarnas föräldrar hade hört talas om Malm och bett honom komma som lärare. Pojkarna kände varandra från förut för en svindlare som uppträdde som döv hade försökt undervisa dem.
Hirn berättade senare att Malm genast gjort ett starkt intryck på honom och att han förstått att han fått en verklig lärare. Malms arbete som hemlärare fortsatte tills han grundade en privat skola där Hirn och Sirén fortsatte sina studier. De var de första eleverna som Malm lärde det teckenspråk han lärt sig i Sverige.
Hösten 1846 beslöt Malm öppna en privat dövskola i Borgå och publicerade en annons i Borgå Tidning 16.9.1846. I den berättade Malm att det var hans önskan att erbjuda undervisning åt så många döva som möjligt, också mindrebemedlade.
Skolan började verksamheten i början av oktober i Malms fars hus på Vävaregränd 5. De enda eleverna var de tidigare privateleverna. Malm trodde ändå att det i Finland fanns rikligt med döva som behövde undervisning. Därför bad han Borgå domkapitel att ta reda på antalet döva. Som resultat fick man år 1848 att det i vårt land fanns 1 466 döva, av dem 602 under 20 år.
Det fanns alltså behov av att grunda skolan, men det var svårt för Malm att skaffa tillräcklig finansiering för skolan. Han fick i ett brev uppmuntran av föreståndaren för sin tidigare skola Ossian Edmund Borg som ansåg att staten borde ansvara för dövundervisningen. Malms ansökningar ledde inte till resultat. Först år 1856 beviljade kejsaren Malm ett personligt årligt bidrag för skolarbetet.
Malm skrev i tidningar för att främja sitt skolprojekt. Borgåborna började också stöda honom. År 1857 grundades en styrelse för skolan som bestod av inflytelserika stadsbor. Tack vare styrelsen förbättrades skolans ekonomi. För skolan hyrdes större utrymmen, man kunde betala lön åt lärarna och antalet elever ökade. Läsåret 1858-1859 fanns det redan 20 elever.
Planerna att få en statlig dövskola gick långsamt framåt och också Malm själv började tvivla på att hans dröm skulle bli verklighet. År 1858 anhöll styrelsen av senaten att en statig dövskola skulle grundas. Samma år publicerade senaten en förordning om att skolan skulle grundas i Åbo. Den skulle ge döva undervisning i allmän folkbildning.
Malm godkändes utan ansökan som lärare vid skolan, men som föreståndare ville man ha en person som hade full hörsel och talförmåga och gärna prästutbildning. I praktiken förbigick man Malm i valet av föreståndare vilket han hade svårt att acceptera. Föreståndartjänsten söktes av både Malms bror Gustaf Emil och läraren vid högre elementärskolan i Borgå Carl Henrik Alopaeus. Brodern hade inte prästutbildning och Alopaeus kunde inte teckna. Till slut valdes för tjänsten Alopaeus. Malm flyttade till Åbo sommaren 1859 och skolan började sin verksamhet i januari 1860.
|
