Tekniken i skolorna

När talmetoden blev den dominerande undervisningsmetoden i dövskolorna i slutet av 1800-talet behövde man i skolorna utrustning för talundervisningen som t.ex. speglar och skedar. Hörselforskningen och hörapparaterna utvecklades snabbt på 1950-talet och det påverkade också dövskolorna. Den allmänna tekniska utvecklingen och utnyttjandet av talterapin förde med sig nya tekniska apparater både i skolornas talterapi och för att förstärka hörseln.

Skolorna använde bl.a. grupphörapparater som skulle effektivera hörseln. Läraren hade en sändare och varje elev en mottagare som hängde på bröstet. Uttalet av ljud styrdes många slags apparater, bl.a. olika slags indikatorer. Med dem kunde eleven se hur hen uttalade ljud. Läraren hade också olika slags instrument med vilka man försökte styra munnens och tungans ställning. Dessutom fanns rikligt med bildmaterial, bl.a. bilder som visade läpparnas ställning