Tidiga försök att bota dövhet

Man har genom tiderna försökt bota dövhet med många slags metoder. I mitten av 1700-talet försökte man bota Abraham Argillanders elevs Wolfgang Helsingius dövhet med både mineralvatten och elektricitet. Man försökte också bota grundarens av dövundervisningen i Finland, Carl Oscar Malms dövhet med elektricitet. I Manillaskolan i Stockholm där Malm var elev fanns utrustning för behandling med elektricitet. Behandlingen sköttes av doktor Saeve som redan tidigare behandlat Malm. På Manilla användes också vatten från hälsokällor. De här försöken att bota dövhet ledde vanligen inte till resultat, inte heller för Helsingius och Malm.

Enligt en artikel i Tidskrift för dövstumma hade Peter Atke Castberg, som startade dövundervisningen i Danmark, i början av 1800-talet experimenterat med elektrisk behandling av döva. Elektrisk behandling, som också kallades galvanism, var på 1800-talet ett populärt sätt att behandla många sjukdomar. I beskrivningen av Castbergs experiment hoppade de döva under behandlingen högt från stolen och deras muskler hade knyckt till på ett skrämmande sätt. De som behandlades var ibland dödsbleka och kallsvetten kunde rinna i floder. I vissa fall försämrade behandlingen hörseln.

Många som försökte bota dövhet hade som mål att samla pengar. I Tidskrift för abnormskolorna i Finland varnades bl.a. för doktor Nicholsons örontrummor. I dem fanns en liten bit kautschuk fäst vid en bit koppartråd. Trummorna fuktades i den vätska som ingick i leveransen och sattes i vartdera örat. Reklamen för produkten lovade felaktigt att hörseln blir återställd.